Kontrollfreak
Första veckorna när Amigo precis hade kommit var hemska! Varför då undrar ni kanske?
När jag inte var i stallet trodde jag typ att han skulle få kolik osv. Han fick även ett litet sår, trodde jag typ att han skulle dö. När han var pytte lite trött, trodde jag att han hade feber. Jag gick runt och oroade mig hela tiden om han mådde bra osv. Jag frågade även mina kompisar flera frågor per dag gällande hästar och Amigo.
Nu för tiden kan jag slappna av när jag inte är i stallet, men jag är fortfarande ett kontrollfreak som vill ha koll på allting. Jag vill jätte gärna göra allting själv osv för jag tycker det känns bäst. Sedan Amigo kom har jag varit i stallet varje dag förutom EN dag. Då tog mamma hand om honom. Den dagen var jag väldigt rastlös. Men det känns ändå skönt att det var mamma som tog hand om honom, eftersom hon känner honom och vet hur allt funkar i stallet.
Jag skulle ha jättesvårt att låta någon jag inte känner ta hand om Amigo. Men jag är jätte tacksam att när jag letade medryttarhästar så gav någon mig en chans när jag fick rida deras hästar. Är så otroligt tacksam över att jag fått rida och tagit om andras hästar. Att dem liksom har litat på mig och gett mig ansvar. Speciellt nu när jag har en "egen" häst och förstår hur det kanske känns för vissa.
Om jag skulle ha en medryttare skulle jag nog vilja ha någon som rider bättre än mig. För att Amigo skulle få utvecklas osv. För annars känns det som jag lika gärna kan rida själv. Dock förstå jag om folk jobbar mycket osv så de har lite tid till sina hästar. Då är det jättebra att man kan få sina hästar ompysslade och ridna av någon som har mer tid.
//Cornelia
